Sommarregn

Uppsala. Det regnar. Jag sitter och försöker slå in kunskaperna för tentan om lite drygt en timme. Fönstret är öppet. Den svala fuktiga luften drar in i rummet och för ett ögonblick känns det kyligt. Men snart återgår känslan av kyla till att få in frisk luft i en instängd lägenhet. Det var endast en kastvind som träffade mig.

Ett stilla duggregn en sommardag. Om jag inte hade befunnit mig i maj månad med tentaplugg upp till halsen så skulle det kunna vara en klassisk midsommardag. Vattnet droppar från taket. Något enstaka fågelkvitter når mina hörselgångar. Det är lugnt i området. Bakgrundsbrus från bilar som kör fort på våta gator säger mig att det är samma vardag som alltid.

Ute på gatan står en gulmålad arbetstraktor och en lastbil med flak och kran parkerade, med förarna stillsamt väntande i fordonen. Att traktorsföraren inte går över till lastbilschaffören så att de kan umgås? De har suttit i varsitt fordon ett bra tag nu. Fast de gillar nog ensamheten. Ibland är det skönt med lugn och ro, frånvaro av stress, tid för eftertanke. Men så kommer en "Uppsala kommun"-märkt röd liten pickup som de båda förarna av arbetsfordonen pratar med. Sedan så backar de iväg längs gatan, åt motsatt håll som kommunens bil far. "Till arbetet!" verkar vara de budskap de nåddes av.

Jag ska också återgå 'till arbetet'. I mitt fall och just nu så är det studierna som gäller. Nu börjar det kännas kyligt istället för svalt i rummet. Det går till och med en rysning längs ryggraden. Det kan vara en fysisk reaktion likväl som en psykisk. Det är helt enkelt dags att fortsätta plugga. Sedan får vi se hur det blir med fönstret.